Redan en vecka sedan

och det känns inte som det har sjunkit in alls än.
Var hos kuratorn i går och det var helt OK. Jag är på rätt väg, men hör på henne att jag har en bit kvar.
Kliver ännu omkring i kvicksand, och där andra har svårt att sova - har jag svårt att komma upp.
Dagarna är som ett grått töcken utan att man får någonting alls gjort. Inte ens det vardagliga som tvätt och diskmaskin orkar jag ta tag i. Mycket obehaglig känsla för någon som är van att vara på språng.
Jag hoppas att den inte blir långvarig dock...
Försöker känna efter och göra det jag vill, försöker skrapa bort alla måsten, men det är inte så lätt så här i juletider. Dessutom finns just nu en massa måsten runt mamma som jag inte kan ta bort.

Nåväl, det enda man kan vara säker på är att det finns en ljusning någonstans därframme - även om jag inte ser den just idag.