Får jag nog skjuta på framtiden. Det är så mycket nu, men försäkringar, bouppteckning, sista vilja och allt så jag hinner inte med. Så mycket att ordna, så lite tid.
Hemma sågas,borras och donas det för fullt. Helst skulle jag vilja vara i ett tomt tyst hus och bara vila - men det får jag göra sen. Det där SEN som hela tiden förföljer mig. Man vet ju faktiskt inte om "SEN" någonsin kommer?
På tisdag har jag i alla fall tid till en kurator. Hon kanske kan bringa lite reda i mina orediga tankar?
Man lever på hoppet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar