alls till dagmamman idag.
Så fort vi närmade oss kom gråten.
När jag gick var det gallskrik.
Jag VET ju att det tystnar lika fort och att det är bra att han reagerar, men det är jobbigt ändå.
Frysen är på avfrostning och jag skall ta och ringa om jobbet.
Det blir nog ett " Nej tack" då man faktiskt måste överleva oxå och jag sitter ju inte i det blå skåpet - ÄN.
Annars är det mest irritation över allt som är ofärdigt här hemma och inte ser ut att bli klart på en överskådlig framtid heller..
Ibland önskar jag man var miljonär och bara kunde lyfta luren och ringa någon duktig hantverkare och säga.. När har du tid.. Kom hit och ordna upp oredan..
Nåja, det löser sig väl i sinom tid.
Tjingeling så länge, frysen väntar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar